I Lund runt sekelskiftet 1900 rådde det egentligen ingen brist på studentrum. Sämre var med studentrum av bättre standard. De flesta studenter fick hålla till godo med ett kyffe på en vind eller i ett gårdshus med nötta golvbrädor, inrökta väggar och ett sprucket vattenfat som enda tvättmöjlighet.

Subventionerat boende

Av detta skäl togs från 1890-talet och framåt ett antal initiativ till grundande av särskilda studenthem, där flitiga och sedesamma studenter skulle belönas med subventionerat boende i ombonad miljö, städning och kokerska. Enskilda stordonatorer såväl som större mängder av mindre givare bidrog till att man kunde inrätta Lunds universitetshem, Enskilda studenthemmet (båda 1892) och Thomanderska studenthemmet (1895). Alla dessa var dock exklusivt avsedda för manliga studerande. Föga förvånande önskade dock även Lunds studentskor något liknande, och denna fråga blev något som under flera decennier skulle sysselsätta Lunds kvinnliga studentförening.

Första kvinnliga studenthemmet 1906

Det allra första kvinnliga studenthemmet inrättades redan 1906 på Östra Mårtensgatan men flyttade efter ett tag till den mindre centrala Sölvegatan. Det var organiserat som ett kooperativ och hade plats för 2 à 5 boende. Ekonomiska problem gjorde dock att hemmet upplöstes redan 1911. Noteras kan att hemmet under sin korta tid även fungerade som sammanträdeslokal för kvinnliga studentföreningen.

Boende och matbespisning

Ett nytt, mer organiserat försök gjordes dock snart. På initiativ av professorskan Maria Ribbing och ett antal andra damer i staden hade då en mindre fond skapats, vilken 1915 räckte för att hyra sex rum med tillhörande umgängeslokaler i bottenvåningen i språkprofessorn Theodor Hjelmqvists hus på Stora Algatan 8. Utöver att ge plats för sex boende så erbjöd hemmet och dess föreståndarinna Ellen Bruzelius även plats för ett 15-tal ätande matgäster. Senare ändrades proportionerna så att antalet boende sänktes till fyra medan de ätandes antal utökades till ett 30-tal. Till den senare gruppen hörde 1925 års ordförande i kvinnliga studentföreningen, Greta Wieselgren, som i Under Lundagårds kronor har lämnat en liten minnesbild av umgänget på hemmet. En skönlitterär skildring från samma miljö finns i Ingeborg Björklunds roman Månen över Lund (1939).

Kvinnliga studenthemmet var unikt bland tidens studentboenden vad avsåg dess styrelse. Här satt inte bara professorer och andra mer ”vuxna” potentater utan även representanter för de boende studenterna själva, vilka valdes via kvinnliga studentföreningen.

Mäktiga kvinnor ryckte in

Likt flera andra studenthem drabbades även studentskornas av den kraftiga inflationen under och efter första världskriget, vilken undergrävde institutionens ekonomi. Ett nytt hopp tändes dock 1924. Tack vare en uppvaktning för friherrinnan Henriette Coyet på Torups slott uppnåddes att en större donation som dennes make år 1918 gjort till universitetet för ett ospecificerat studenthem nu öronmärktes för ett specifikt kvinnligt sådant, och då inte bara i form av att hyra in sig i ett befintligt hus utan genom uppförande av en egen nybyggnad. För detta krävdes dock även en tomt, något som löstes 1927 då den förmögna professorsänkan Lilly Quennerstedt skänkte en ”stor och utomordentligt vacker” sådan i kvarteret Kråkelyckan till projektet. Kanske var det i tron att det nya studenthemmet snart skulle vara ett faktum som den äldre verksamheten på Stora Algatan helt lades ned 1928.

Särskilt upprop för donationer

Fullt så raskt skulle det dock inte gå. 1930 hade man i och för sig både tagit fram ritningar och fått in ytterligare donationer så att de samlade medlen nu uppgick till drygt 190.000 kronor. Detta befanns dock bara räcka till själva byggnaden, inte till dess inredning. Återigen kom friherrinnan Coyet till hjälp och donerade personligen möbler till hemmets sällskapsrum. För att även få ihop inredningen till de 38 enskilda bostadsrummen fick man dock söka hjälp i än högre samhällsskikt: man lyckades få inte bara tolv av landets landshövdingskor utan även självaste kronprinsessan Louise att skriva under ett särskilt upprop för att få in de ytterligare donationer som krävdes.

Hemmets utformning diskuterades

Parallellt med jakten på pengar ägde en del principiellt intressanta diskussioner rum bland studentskorna själva rörande hemmets utformning och inriktning. En sådan var om man skulle satsa på ett fåtal helt fria rum med tillhörande mathållning eller på desto fler, icke gratis men billiga, rum utan kosthåll men i gengäld med generösa sällskapslokaler. En övervägande majoritet röstade för det senare. En annan fråga var om man skulle räkna med att studentskorna skulle laga sin egen mat på hemmet och därför satsa på ett större kök på bekostnad av antalet bostadsrum. En enkät besvarad av 271 kvinnliga studenter visade dock att endast fem av dessa brukade laga alla sina måltider själva. I övrigt åt man i regel på studentkårens matservering Konviktoriet eller andra externa matställen.

Kronprinsessan invigde

Slutligen kunde så Lunds Studentskegård invigas den 23 september 1937. Invigningsförrättare var kronprinsessan Louise och bland närvarande honoratiores märktes naturligt nog även friherrinnan Coyet. En annan närvarande som haft en viktig roll i hemmets tillkomst var docenten Asta Kihlbom. Hon var därtill ordförande i och initiativtagare till Skånekretsen av Akademiskt bildade kvinnors förening (ABKF), vilken än i dag regelmässigt håller sina möten på Studentskegården.

Fredrik Tersmeden

För vidare läsning

• Nilsson, Signe: ”Lunds kvinnliga studenthem” i Jubileumsskrift utgiven av Lunds kvinnliga studentförening, Lund 1925.
• Stjernquist, Berta (red): Lunds studentskegård 1937–1987, Lund 1987.  
• Tersmeden, Fredrik & Blom, K Arne (red): Bott i Lund: från vindskupa och logement till lägenhet – lundensiskt studentboende igår & idag & imorgon, Lund 2010.
• Wieselgren, Greta: ”Det var den långa våren” i Bendz, Gerhard (red): Under Lundagårds kronor: Fjärde samlingen, Lund 1957.