Frida Palmér – astronomidoktor som knäckte koder åt FRA
Frida Palmér (1905–1966) var en av de mest lovande forskarna i astronomi under mellankrigstiden. Men efter topphemligt arbete vid Försvarets radioanstalt under andra världskriget kom karriären av sig.
Astronomer har ofta haft anmärkningsvärt omfattande internationella kontakter alltsedan Tycho Brahes tid, och detta gällde även Palmér. Redan under sin doktorandtid vistades hon vid de ansedda observatorierna i Berlin och Wien. Hon besökte även det toppmoderna observatoriet i Potsdam, Einsteinturm, som uppförts 1921 i en uppmärksammad expressionistisk arkitekturstil. Palmér knöt dessutom kontakter med Margarete Güssow, som var expert på variabla stjärnor och lyckades uppnå en hög position vid observatoriet i Babelsberg, trots Adolf Hitlers förbud mot kvinnor på mer ansvarsfulla akademiska poster. Palmérs forskning var fokuserad på stjärnors rörelser och positioner och låg nära Güssows.
Första kvinnliga doktorn i astronomi
Frida Palmér disputerade 1939 och blev då Sveriges första kvinnliga doktor i astronomi. Genom ett stipendium från Kungliga Vetenskapsakademien gavs hon möjlighet att forska vidare, bland annat vid Pulkovaobservatoriet utanför dåvarande Leningrad och vid det anrika observatoriet i Moskva.
Fick topphemliga uppdrag
Vid krigsutbrottet i september 1939 tvingades hon dock avbryta sin forskningsresa. Väl hemkommen rekryterades hon av Försvarets radioanstalt (FRA) för att arbeta med underrättelsetjänst. De matematiska kunskaper som användes i astronomisk forskning lämpade sig även för kryptering och knäckande av hemliga koder. Palmér talade dessutom ryska. Trots att mycket material är hemligstämplat vet vi att FRA var mycket framgångsrik i sin verksamhet, som i viss mån kan jämföras med den som vid samma tid utfördes vid den topphemliga kryptoanalysanläggningen Bletchley Park i England.
Saknade forskningsfinansiering
Efter kriget försökte Palmér komma tillbaka till forskningen, men det gavs inga möjligheter till finansiering, även om professor Lundmark gjorde vad han kunde. Palmér var en vetenskaplig stjärna som inte fick lysa fullt ut. Hon blev så småningom lektor vid läroverket i Halmstad. Där kom hon i föreningslivet att verka för att kvinnor skulle få bättre möjlighet till karriärvägar i samhället.
Björn Magnusson Staaf