Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hilma Borelius – lärarpionjär och vikarierande professor

Hilma Borelius (1869–1932) fader var Johan Jacob Borelius, professor i filosofi och berömd för sin stora lärdom likaväl som för sin enorma tankspriddhet. Att ha en professor till far var hon långtifrån ensam om bland Lunds tidiga kvinnliga studenter; däremot skulle hon bli den första och länge den enda bland dem att själv uppnå en akademisk lärarpost – ja, rentav få ”leka professor”.

Borelius blev student 1891. Hennes huvudämne var litteraturhistoria där hon hade turen att ha två uppmuntrande lärare, Henrik Schück och Ewert Wrangel. De bidrog avgjort till att Borelius trots mycken tvekan gav sig in på forskarens bana. Den senare föreslog även ämnet för vad som skulle bli hennes doktorsavhandling: Erik Gustaf Geijer: åren före affallet. På den disputerade Borelius 1909 och blev påföljande år såväl Lunds universitets första kvinnliga filosofie doktor som docent. I sitt ämne var hon därtill den första i Norden.

Fick ingen lärarlön

En docentur var dock oavlönad, och under sina tidiga lärarår levde Borelius på sitt farsarv. Likväl publicerade hon sig flitigt, både i form av vetenskapliga monografier och mer populärvetenskapliga artiklar. Den senare genren hade hon lockats in i av Sigrid Leijonhufvud, senare Lunds första kvinnliga hedersdoktor, som beställt en text om Fredrika Bremer av henne. Över tid kan man se två linjer i Borelius författarskap: som akademisk forskare var hon ganska tidstypisk och främst inriktad på manliga författare. Som populärvetenskaplig skribent, inte minst inom kvinnorörelsens olika tidskrifter, lyfte hon däremot tydligt fram just kvinnliga författare och kritiserade även tidigare manliga forskares syn på dessa.

Tillförordnad professor

Redan 1915 hade Borelius kort fått rycka in och hålla viss undervisning för Ewert Wrangel medan denne varit tjänstledig. Sju år senare kom erbjudandet att under en termin formellt gå in som tillförordnad professor för Wrangels efterträdare Fredrik Böök. Vid tiden var en ordinarie professur ännu formellt ouppnåelig för en kvinna, men att vikariera gick alltså an, och Borelius skrev glatt i ett brev att ”det är roligt att leka professor”. Mindre roligt var det troligen när Böök tackade för vikariatet med att rösta mot hennes ansökan om docentstipendium (om än inte för att hon var kvinna utan med hänvisning till hennes ålder; stipendierna borde enligt Böök förbehållas yngre forskare). En majoritet röstade dock ned Böök och under de följande sex åren kunde Borelius för första gången leva på sin lärar- och forskargärning.

Första ordföranden i studentföreningen

Vid sidan av detta var Borelius också en drivande kraft i Lunds föreningsliv, inte minst det kvinnliga. Att Lunds kvinnliga studentförening bildades år 1900 berodde till stor del på ett mångårigt opinionsarbete från hennes sida, och hon blev också dess första ordförande. Samma post kom hon att inneha i bland annat Lunds fredsförening samt i de lundensiska lokalavdelningarna av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och Fredrik Bremer-förbundet.

Ville bli respekterad för sitt intellekt

Även om Borelius alltså i hög grad var en föreningsmänniska upplevdes hon inte alltid som särskilt social. Hon var mån om att bli sedd och respekterad som en intellektuellt jämbördig kamrat och kollega till männen omkring sig, inte som en ”familjeflicka” eller ”baldocka”. Resultatet blev ett uppträdande som av många uppfattades som kyligt och högdraget. Därtill passade hennes yttre väl in i tidens nidbild av den kvinnliga akademikern – den fula nuckan – och hon fick därför utstå åtskilligt rått skämt. I ett spex 1915 figurerade hon som ”Hilma Borälia” och blev bortförd av infödingar som tog henne för en ond ande! En samtida studentska, Anna Herrlin, skrev dock om henne att ”med alla sina knaggligheter var hon ju en underbar ande – eller rättare sagt – blev under livets lopp”.

Fredrik Tersmeden

För vidare läsning

Porträtt av kvinna. Foto.
Hilma Borelius var den första kvinnliga läraren vid Lunds universitet.
Sidansvarig: petra [dot] francke [at] kommunikation [dot] lu [dot] se | 2023-09-12